Sverige står för en försvinnande liten del av världens koldioxidutsläpp, drygt en promille. Det svenska flyget står i sin tur för en tjugondel av de svenska utsläppen. Åtgärder mot det svenska flyget kan inte göra något åt de globala utsläppen. Vi måste fokusera på internationella överenskommelser. Det är så vi kan göra verklig skillnad.
28 juni togs äntligen ett stort steg framåt. FN:s civila luftfartsorganisation ICAO enades om det det första regelpaketet för det globala klimatstyrmedlet Corsia (Carbon Offsetting and Reduction Scheme for International Aviation).
Corsia är ett globalt klimatavtal för flyget. Det kommer att sätta ett tak för det globala flygets utsläpp på 2020 års nivå och successivt skruva upp klimatkompensation till 2050, när flygets nettoutsläpp ska vara halverade. Det är ett mål som ligger i linje med FN:s utsläppsmål 2050. 76 länder har meddelat att de tänker vara med i Corsia från starten. Det motsvarar 87,7 procent av den internationella flygaktiviteten.
Det finns viktiga beslut kvar att ta för ICAO:s råd. I höst förväntas beslut fattas för några av de andra beståndsdelarna. Bland annat utvärderingen av vilka klimatkompensationsprogram som kommer att godkännas i systemet, definitionen av godkända utsläppskrediter och vilka flygbränslen som kommer att möta CORSIAs hållbarhetskriterier. Men riktningen är tydlig.
Corsia kommer att få en konkret effekt på utsläppen av koldioxid, till skillnad från den svenska flygskatten. Eftersom flyget ingår i EU:s handel med utsläppsrätter kommer en eventuell sänkning av de svenska utsläppen att vägas upp en en korresponderande ökning i ett annat medlemsland. Nettoeffekten för miljön blir bokstavligt talat noll.
Det är genom internationella överenskommelser som vi kommer att se betydande och hållbar minskning av det globala flygets koldioxidutsläpp.
Läs mer i Transportföretagens debattartikel i Travel News
