Sverige står för en promille av världens koldioxidutsläpp. Det svenska flyget står i sin tur för en tjugondel av de svenska utsläppen. Enskilda åtgärder för att minska det svenska flygets miljöpåverkan gör väldigt lite för världens totala utsläpp. Sverige ska driva på utvecklingen men det är viktigt att arbeta för minskad miljöpåverkan ur ett internationellt perspektiv. Inte minst för att flyget till stor del är reglerat på internationell nivå. Exempelvis gör utsläppstak inom EU att minskade utsläpp i Sverige ger utrymme för ökade utsläpp i andra länder. För att nå verkliga resultat krävs internationella överenskommelser.
Det finns framför allt tre viktiga regelverk som sätter ramarna för det globala flygets miljöarbete:
- Det globala klimatstyrmedlet CORSIA
- EU:s utsläppsrättshandel EU-ETS
- Chicagokonventionen från 1944, som bland annat reglerar beskattning av flygbränsle
CORSIA – ett globalt styrmedel för klimatkompensation
The Carbon Offsetting and Reduction Scheme for International Aviation, CORSIA, är ett globalt styrmedel för klimatutsläpp och kompensation som ska träda i kraft 2021.
CORSIA är ett globalt klimatavtal för flyget. Det kommer att sätta ett tak för det globala flygets utsläpp på 2020 års nivå och successivt skruva upp klimatkompensation till 2050, när flygets nettoutsläpp ska vara halverade. Det är ett mål som ligger i linje med FN:s utsläppsmål för 2050.
CORSIA håller fortfarande på att förhandlas fram inom ramen för ICAO, FN-organet för civil luftfart. I juni 2018 fattade ICAO:s råd beslut om det första regelpaketet. Under hösten 2018 väntas beslut fattas för några av de andra beståndsdelarna. Bland annat utvärderingen av vilka klimatkompensationsprogram som kommer att godkännas i systemet, definitionen av godkända utsläppskrediter och vilka flygbränslen som kommer att möta CORSIAs hållbarhetskriterier.
Att ansluta sig till CORSIA:s första fas är frivilligt. 76 länder har meddelat att de kommer att ansluta sig från starten. Det motsvarar 87,7 procent av den globala flygaktiviteten.
EU-ETS – en europeisk marknad för utsläppsrätter
Flyget är det enda transportslag som ingår i EU:s system för handel med utsläppsrätter, EU-ETS (EU Emissions Trading System). EU-ETS är EU:s främsta verktyg för att reducera utsläppen av växthusgaser inom unionen. Det utgör världens största utsläppsrättsmarknad.
Tanken är att sätta ett pris på utsläpp och ett tak för hur många utsläppsrätter som kan handlas. Successivt kan man sedan skruva ned den tillåtna mängden, och låta företag handla med allt färre utsläppsrätter. 2020 ska utsläppen vara 21 procent lägre än de var 2005, och 2030 43 procent lägre.
Alla flygningar inom EES, det europeiska samarbetsområdet, omfattas, liksom alla flygningar som antingen startar eller landar i EES.
EU-ETS är ett så kallat ”cap and trade”-system. Det betyder att summan utsläppsrätter är konstant. Om utsläppen minskar i Sverige, till exempel till följd av en hög skatt på flyg, så kommer en korresponderande ökning av utsläppen att ske någon annanstans i Europa. Den positiva effekten för miljön blir alltså noll. Insatser för att minska flygets utsläpp måste alltså ske gemensamt inom EU.
Från 2023 kommer utsläppsrätter som inte används automatiskt att annulleras. Då blir det teoretiskt möjligt att, på marginalen, minska utsläppen genom nationella åtgärder. Till dess leder det främst till höjda utsläpp på en annan marknad.
Chicagokonventionen
Mot slutet av andra världskriget samlades drygt 50 stater i USA för att dra upp riktlinjerna för den framtida civila luftfarten. Sverige deltog i mötet och ratificerade konventionen 1946.
Utgångspunkten är att ge luftfarten ett globalt regelverk som säkerställer att samma förutsättningar råder i alla länder. Vid samma tidpunkt tecknades också transitöverenskommelsen, som gjorde det möjligt för civila flygplan från länder som skrivit under överenskommelsen att flyga över andra signatärers luftrum i regelbunden trafik.
En av de saker länderna kom överens om var en grundläggande struktur för beskattning av flygbränslet. I stället för att finansiera infrastruktur genom bränsleskatter, som inom vägtrafiken, skulle flyget stå för sin egen infrastruktur och i stället betala genom avgifter.
Sammantaget motsvarar de avgifter som flyget betalar den bränsleskatt som hade tagits ut om flyget beskattats på samma sätt som vägtrafiken. Det är alltså missvisande att tala om att flyget är skattebefriat.
Det saknas i dag stöd bland ICAO:s medlemsstater för att revidera Chicacokonventionen och göra det möjligt att beskatta flygbränsle. ICAO har i stället valt att kompensera för utsläppen genom CORSIA.